Program

Anna Thorvaldsdottir (f. 1977), Helsingfors stadsorkesters residenstonsättare i år och den isländska konstmusikens största namn just nu, är känd för sina personliga orkesterverk. Filosofiska titlar, existentiella ämnessfärer och kraftfulla klangmassor och -effekter hör till hennes varumärken. Thorvaldsdottirs orkester klingar stort och får lyssnaren att känna sig liten.

AIŌN, skrivet på beställning av Göteborgs och Islands symfoniorkestrar, är Thorvaldsdottirs hittills mest omfattande verk: en fyrtio minuter lång resa in i tidens dimensioner. Verket gestaltar ett begreppsligt rum i vilket man kan röra sig i tiden med total frihet. Man kan gå samtidigt framåt och bakåt, betrakta allt ur alla synvinklar på en och samma gång. 

Thorvaldsdottir berättar: ”Denna metafor har en koppling till flera av de tankar som finns i verkets bakgrund. Tankar om hur vi förhåller oss till våra liv, till ekosystemet och till vår plats i en större helhet. Och om hur vi i varje givet ögonblick har en koppling till såväl det förgångna som det kommande i inte endast våra egna liv utan också i alla generationer.” 

Den första satsen Morphosis (Omvandling) rinner och vrider sig obevekligt framåt mot ett  ögonblick vi vet inte vet något om och som därför är skrämmande. Transcension (Överskridning) är bedräglig i sin passivitet. Omvandlingen pågår hela tiden i bakgrunden – ibland i det tysta, ibland fullt öppet. Entropia (Spridning) inleds med en sammanfogning av tidigare element tills allt krossas i småsmulor av en ihärdigt bultande massa. 

Sauli Zinovjev (f. 1988) blev bekant för den stora publiken med orkesterverket Batteria (2016). Sedan dess har han skrivit flera andra orkesterverk samt solokonserter och kammarmusik som framförs jorden runt. Hösten 2025 uruppförde Sinfonia Lahti det av honom beställda verket Fade Out.

Ikväll uruppförs symfonin Taste of Metal (2023–25) som är skriven på sambeställning av HSO, Oslos filharmoniker och Paris orkester. Tonsättaren berättar:

”’Som bäst innehåller ett verk allt. I ett ögonblick finns ett helt liv’. Denna tanke har format min musikinställning redan före jag visste att även den ikoniske Gustav Mahler hade kommit till ungefär samma slutsats. Att önska skapa ett helt universum är inte bara ett uttryck för en filosofi utan den kraft som styr mitt komponerade med en nästan tvångsmässig intensitet.

Mitt komponerande så här långt kulminerar i min första symfoni, Taste of Metal (Smak av metall).

Verket är inspirerat av Markus Coppers genomträngande, spänningsfyllda skulpturer som utstrålar fara, rå styrka och djupa insikter i människolivets skörhet. I samma anda utstrålar Taste of Metal både skönhet och grymhet. Symfonin har fyra satser: low (låg), flow (flöde), glow (glöd) och blow (slag). Satserna skapar en båge som går från ett underjordiskt flöde och inre lågor till ett explosivt utbrott. I verkets kärna är metall inte endast ett ljud, det är även en tyngd och en bitter nyans av blod.”

Eva Ollikainen har från och med 2020 varit Islands symfoniorkesters chefdirigent och konstnärliga ledare. Före det var hon Nordiska Kammarorkesterns chefdirigent (2018–2021). Under konsertsäsongen 2025–26 dirigerar Ollikainen för första gången bland annat  Münchens filharmoniker. Berlins radios symfoniorkester, Oslo filharmoniker, Torontos symfoniorkester och NHK-symfoniorkestern i Japan. I mars 2026 gör Islands symfoniorkester och Ollikainen en Europa-turné.

Som dirigent på Island har Ollikainen fått en helt egen, nära relation till Anna Thorvaldsdottirs musik och har uruppfört och spelat in flera av hennes verk. Sommaren 2025 dirigerade Ollikainen det första europeiska framförandet av Thorvaldsdottirs cellokonsert Before we fall på BBC Proms- festivalen. På sin Proms-debut 2022 dirigerade Ollikainen med stor framgång uruppförandet av Thorvaldsdottirs ARCHORA.

Ollikainen studerade till dirigent på Sibelius-Akademin under ledning av Leif Segerstam och Jorma Panula. 21 år gammal vann hon första pris i Jorma Panula -dirigenttävlingen. Numera undervisar Olllikainen själv orkesterdirigering på Sibelius-Akademin. Hon har lett mästarkurser på bland annat Fiskars Summer Festival och Danmarks kungliga musikkonservatorium.

Den i Stockholm födda Daniel Lozakovich (f. 2001) är ett av de hetaste namnen i violinvärlden just nu. Förra hösten deltog han i Concertgebouw-orkesterns Koreaturné under ledning av Klass Mäkelä och uppträdde som solist med bland annat Liverpools kungliga filharmoniker och Lausannes kammarorkester. Denna vår deltar Lozakovich i Bremens tyska kammarorkesters Europaturné under ledning av Tarmo Peltokoski. Dessutom spelar han Tjajkovskijs violinkonsert tillsammans med Hannu Lintu i inte bara Helsingfors utan även i Lissabon med Gulbenkian-orkestern, samt med Atlantas symfoniorkester och Nathalie Stutzmann. 

Lozakovich var endast 15 år gammal då han gjorde ett kontrakt med det legendariska skivbolaget Deutsche Grammophon. För DG har han spelat in bl.a. J. S. Bachs, Tjajkovskijs och Beethovens violinkonserter. Numera gör han skivinspelningar för Warner Classics.  Lozakovich har gett recital i bl.a. Carnagie Hall, Concertgebouw, Théâtre des Champs-Élysées och Zürichs konsertsal. Som kammarmusiker har han uppträtt tillsammans med till exempel Klaus Mäkelä, Yuja Wang, Martin Fröst och Alexandre Kantorow. 

Lozakovich studerade violin vid Karlsruhes musikakademi för professor Josef Rissin. Under sin kometkarriär har han redan hunnit tilldelas flera pris. Hans instrument är en ”ex-Sancy” -Stradivarius från år 1713.

Principen att föra samman högklassiga musiker för en regelbunden orkesterverksamhet förblir livskraftig än idag. Under sina över 140 verksamhetsår har Helsingfors stadsorkester uruppfört majoriteten av Jean Sibelius symfoniska produktion under tonsättarens egen ledning. Orkestern fortsätter att framföra sin egen tids musik i form av beställningar av såväl internationella som inhemska tonsättare. 

Helsingfors stadsorkester består för närvarande av 102 musiker och når årligen över 110.000 lyssnare. Den har fått en viktig position som ett av Helsingfors-bornas kulturkapital. Stadsorkesterns arbete berör även dem som av orsak eller annan inte kan komma till konserterna i Musikhuset. Förutom att göra internationella turnéer uppträder orkestern i varierande sammansättningar runtom Helsingfors, erbjuder barn och ungdom möjlighet att uppträda, och når via sitt mångsidiga publikarbete olika specialgrupper. Orkestern har inviterat för tredje gången en hel åldersgrupp – alla i Helsingfors år 2020 födda barn – att bli orkesterns fadderbarn. I verksamheten får fadderbarnen med familj avnjuta musik i sju års tid. 

HKO Screen -sändningarna visas på internet och består av konserten samt intervjuer som ger bakgrundsinformation som för lyssnaren närmare det klingande musikverkets födelseprocess. 

Helsingfors stadsorkester konstnärligt ledarteam består av Jukka-Pekka Saraste, chefdirigent och konstnärlig ledare, Pekka Kuusisto, första gästdirigent och konstnärlig medledare, och Anna Thorvaldsdottir, residenstonsättare. 

Ammu muita ampiainen
Pistä muita piikkiäinen
Ampiainen, ankerioinen
Älä minua pistä!

Ammu maahan, ammu puuhun
Ammu aidan seipähäseen
Pistä piikkis piruhun
Älä minua pistä!

Tuuless on sinun tupasi
Korvessa sinun kotisi
Lahokannossa kartanos
Älä minua pistä!

Sokkee on isäsi
Sokkee on äitisi
Sokkee sunkin pittää olla
Älä minua pistä!

Eg sendte bod imot himlens hægste,
om hjartesåri mi kunn var lækte.
Eg fekk det svori eg venta på,
det kan ingjen lækje så djupe sår.

Gamlestev after Berit Opheim Versto: omkved from “Draumkvædet”
For månen skin’e,
og vegjine falle so vide.

Stev after Kim Rysstad: “Månestev”
Å månen blenkte å sjynnun tindra,
å alli nokå mitt hjarta hindra.
Å hågt på himlen skin skyin fine,'
mæ gyllte kanta fyrst månen skine.
Sjå kvite rimet på greino henge,
det æ kje venaste lauvet lenge.'
Det æ kje lauvet å blomen fin,
men det æ fagert fyrst månen skin.

Nystev after Kim Rysstad: “I snap my fingers”
I snap my fingers and toss my troubles
Into the wind, as if empty bubbles.
I hum and whistle some catchy strain,
And in a little – I feel no pain.

Lähetin pyynnön taivaan korkeuksiin,
voisiko sydämeni haava parantua.
Sain odottamani vastauksen,
että noin syviä haavoja ei paranna mikään.

Sillä kuu loistaa,
ja polut levittäytyvät kovin laajalle.

Ja kuu loisti ja tähdet tuikkivat,
eikä mikään voinut estää sydäntäni.
Korkealla taivaalla pilvet loistavat,
kultaisin reunoin, kunhan kuu paistaa.
Näe, kuinka valkoinen huurre riippuu oksilla,
Se ei pysy kauaa kauneimpana lehtenä.
Se ei ole lehti eikä hieno kukka,
mutta se on kaunis, kunhan kuu paistaa.

Napsautan sormiani ja heitän murheeni
tuuleen, kuin tyhjinä kuplina.
Hyräilen ja vihellän jotain tarttuvaa sävelmää,
ja pian – en tunne kipua lainkaan.