Program

Fransyskan Lili Boulanger (1893–1918) föddes till en musikalisk familj, hennes syster var Nadia (1887–1979) som blev en berömd pedagog och tonsättare. Lili studerade orgel och musikteori vid konservatoriet i Paris. Hon lärde sig också att sjunga och spela bl.a. violin, cello och harpa. År 1913 vann hon, som första kvinna, det berömda Prix de Rome med sin kantat Faust et Hélène.

Boulangers liv blev kort och överskuggat av sjukdom. Hennes död endast 24 år gammal är en av den västerländska konstmusikens största tragedier. Produktionen blev mycket liten, men den avslöjar att hon utan minsta tvivel var en mycket begåvad och personlig tonsättare.

År 1917, då Boulanger redan var i mycket dåligt fysiskt skick, skrev hon verken D'un matin de printemps (”En vårmorgon”) och D’un soir triste (”En ledsam kväll”) som var avsedda att utgöra en diptyk. Båda existerar i tre versioner: en för duo, en för pianotrio och en för orkester. Vårstyckets orkesterversion (1918) var det sista orkesterverk Boulanger förmådde skriva färdigt för hon dog. I musiken finns av förståeliga skäl ett visst vemod, men även spiritualitet och humor. Stycket uruppfördes i Paris i mars 1921. 

Johannes Brahms (1833-1897) förmåga att kombinera ett romantiskt uttryck med traditonella formlösningar och en strikt kontrapunkt påverkade starkt Arnold Schönbergs (1874-1951) musik och tänkande. Schönberg inspirerades att skriva en berömd essä i vilken han betecknade Brahms som progressiv i motsats till andra som vanligen påstod att Brahms var konservativ. Dessutom gjorde han ett orkesterarrangemang av Brahms första pianokvartett (g-moll, op. 25). 

Brahms verk fick sitt uruppförande i Hamburg 1861. Det är ett vackert exempel på sin tonsättares kammarmusik som oavsett en absolut grundkaraktär alltid är melodisk och emotionellt berörande. Av de fyra satserna är den sprudlande rondo-finalen den mest kända. 

Schönberg orkestrerade pianokvartetten år 1937 i Förenta Staterna dit han hade flytt undan nazisterna. I ett brev förklarade han: ”Verket spelas alltid dåligt: ju bättre pianist dess ljudligare spelar han och man hör ingenting av stråkarna. Jag ville för en gångs skull höra allt, och i detta har jag lyckats.” 

Arrangemanget vore väl enbart en kuriositet om man inte så tydligt hörde att det uttrycker en äkta kärlek till förebilden. I orkestern finns instrument Brahms inte skulle ha använt, t.ex. en xylofon, men detta endast understryker arrangemangets grundtanke: Brahms är en tonsättare för alla tider. Arrangemanget, som ibland kallats för Brahms ”femte symfoni” uruppfördes i Los Angeles år 1938 under ledning av Otto Klemperer. 

Då tysken Michael Sanderling (f. 1967) förra gången dirigerade Helsingfors stadsorkester skrev Helsingin Sanomat att konserten var ”så enastående att publiken brast ut i glädjerop”. Sanderling debuterade med HSO år 1998, dock i en annan roll: han var solist i Sjostakovitjs andra cellokonsert medan dirigent var hans legendariska far Kurt Sanderling (1912–2011).

Michael Sanderling har sedan år 2021 varit Lucernes orkesters chefdirigent. I sin tjänst har han fokuserat på att lyfta fram senromantisk repertoar av bland annat Bruckner, Mahler och Strauss. Turnéerna i Amerika och Asien och inspelningen av Brahms alla symfonier hör till höjdpunkterna i Sanderlings och den schweiziska orkesterns samarbete.

Sanderling har tidigare varit chefdirigent för Potsdams kammarakademi (2006–2011) och Dresdens filharmoniker (2011–2019). Han har gästdirigerat bl.a. Berlins filharmoniker, Kungliga Concertgebouw-orkestern, Orchestre de Paris, NHK-symfoniorkestern i Tokyo, Londons filharmoniker samt Leipzigs Gewandhaus-orkester i vilken han i tiderna spelade första solocello.

Sanderlings passion är att förmedla sin kunskap till yngre generationer. Han undervisar vid Frankfurts universitet för musik och scenkonst och samarbetar regelbundet med Schleswig-Holsteins musikfestivals ungdomsorkester. 

Laura Mikkolas karriär som en internationellt erkänd pianist började tidigt. Redan före hon fyllt tjugo hade hon vunnit första pris i Maurice Ravel-tävlingen i Paris 1988, Maj-Lind-tävlingen i Finland 1992, Unisa Transnet-tävlingen i Sydafrika 1994 samt tilldelats publikpriset och andra pris i Queen Elisabeth-tävlingen i Bryssel 1995. Dessutom hade hon 1995 tilldelats Finlandspriset.  

Sedan sina tävlingsår har Mikkola samarbetat med välkända dirigenter, bland annat Esa-Pekka Salonen, Hannu Lintu, Leif Segerstam, Paavo Järvi, Vladimir Ashkenazy och Ahmed El-Saedi. Hon har uppträtt som solist med bland annat Los Angeles filharmoniker, Washingtons symfoniker, Münchens filharmoniker, Helsingfors stadsorkester och Radions symfoniorkester. Hon har turnerat i Europa, Japan, Kina och Mellanöstern.   

Vid sidan om sitt konserterande har Mikkola spelat in såväl klassisk som nyare repertoar. Hon har gått på djupet med framförallt Einojuhani Rautavaaras musik och har spelat in alla hans pianoverk. Hon har spelat in även David Chaillous, Einar Englunds, Svein Hundsnes och David Matthews kompletta pianoproduktion.  

År 2023 blev Mikkola som första finländska kvinnliga pianist en s.k. Steinway Artist i Hamburg. Steinway&Sons ger denna hederstitel åt endast sin tids mest betydande pianister. Våren 2025 kallades Mikkola att bli jurymedlem i Queen Elisabeth-tävlingen i Bryssel. 30 år tidigare hade hon med framgång deltagit i tävlingen som pianist.  

Mikkola är bosatt i Paris. Hon har varit konstnärlig ledare för Itis musikfestspel ända sedan den startade år 2003. Tack vare hennes omfattande nätverk har festspelen genom åren besökts av flera av de främsta internationella musikerna och tonsättarna.  

Principen att föra samman högklassiga musiker för en regelbunden orkesterverksamhet förblir livskraftig än idag. Under sina över 140 verksamhetsår har Helsingfors stadsorkester uruppfört majoriteten av Jean Sibelius symfoniska produktion under tonsättarens egen ledning. Orkestern fortsätter att framföra sin egen tids musik i form av beställningar av såväl internationella som inhemska tonsättare. 

Helsingfors stadsorkester består för närvarande av 102 musiker och når årligen över 110.000 lyssnare. Den har fått en viktig position som ett av Helsingfors-bornas kulturkapital. Stadsorkesterns arbete berör även dem som av orsak eller annan inte kan komma till konserterna i Musikhuset. Förutom att göra internationella turnéer uppträder orkestern i varierande sammansättningar runtom Helsingfors, erbjuder barn och ungdom möjlighet att uppträda, och når via sitt mångsidiga publikarbete olika specialgrupper. Orkestern har inviterat för tredje gången en hel åldersgrupp – alla i Helsingfors år 2020 födda barn – att bli orkesterns fadderbarn. I verksamheten får fadderbarnen med familj avnjuta musik i sju års tid. 

HKO Screen -sändningarna visas på internet och består av konserten samt intervjuer som ger bakgrundsinformation som för lyssnaren närmare det klingande musikverkets födelseprocess. 

Helsingfors stadsorkester konstnärligt ledarteam består av Jukka-Pekka Saraste, chefdirigent och konstnärlig ledare, Pekka Kuusisto, första gästdirigent och konstnärlig medledare, och Anna Thorvaldsdottir, residenstonsättare.