Program

Under senare hälften av 1800-talet började den franska konstmusiken söka inspiration i exotiska trakter såsom Östasien och Mellanöstern. Även Maurice Ravel (1875-1937) skrev verk som uttryckte ett intresse för främmande kulturer och landskap. 

Berättelsesamlingen Tusen och en natt inspirerade honom att skriva sitt första orkesterverk, uvertyren Shéhérazade (1898). Det fick ett uselt mottagande i uruppförandet i Paris våren 1899. Enligt kritikerna hade Ravel endast imiterat andra. Man hör onekligen intryck av Borodin och Rimskij-Korsakov, men tekniskt är partituret på en mycket hög nivå och musikens stämning av saga är fängslande. Ravel drog dock uvertyren bort ur offentligheten. Partituret gavs ut först år 1975. 

Ahmed Adnan Saygun (1907–1991) studerade i Paris under ledning av Vincent d’Indy. Efter att ha återvänt till Turkiet år 1931 började han arbeta för hemlandets kultur som lärare, musikforskare och dirigent. Han var för att landet blir mera västerländskt och stödde president Kemal Atatürks reformer. Tillsammans med fyra andra tonsättare grundade Saygun en tonsättargrupp som kallas för ”De fem i Turkiet”. 

Sayguns tonspråk förenar västerländsk och sovjetisk nyklassicism med melodier och moder hämtade ur turkisk folkmusik. Till stilistiska förebilder hör bl.a. Martinů, Sjostakovitj och Honegger samt Bartók som Saygun assisterade då denne samlade in folkmelodier i Turkiet år 1936. 

I produktionen finner man oratoriet Yunus Emre, operor, solokonserter, fyra stråkkvartetter och körverk. Sayguns musik var på sin tid internationellt rätt känd, hans verk dirigerades av bl.a. Leopold Stokowski. 

Saygun skrev fem symfonier. Den första av dem fullbordades år 1953 och är tillägnad den österrikiska dirigenten Franz Litschauer. Verket innehåller teman ur den första stråkkvartetten (1947) men här behandlads de med ett bredare och varför inte mera ”symfoniskt” grepp. Det finns fyra satser: Allegro, Adagio, Allegretto och Allegro assai. 

Maurice Ravels (1875–1937) mest berömda verk Boléro skrevs då dansös Ida Rubinstein bad Ravel orkestrera några pianostycken av Isaac Albéniz för en balettföreställning. Ravel tog itu med arbetet. Sedan visade det sig att det redan existerade orkesterversioner av pianostyckena, och man behövde inte Ravels tjänster. Tonsättaren tog dock inte illa upp eftersom han redan hade börjat tänka ut ett eget verk med spanskt motiv. 

Boléro hade premiär på Paris opera 22.11.1928. Koreografin var av Bronislava Nijinskaja och koreografin av Alexandre Benois. Operans orkester dirigerades av Walther Straram. Föreställningen blev en sensation. Sedermera har Boléro blivit berömd som framförallt konsertmusik. Verkets enorma popularitet överraskade Ravel eftersom han hade skrivit det som ett rent experiment.

Och Boléro är inte heller något annat än ett enda, till det yttersta uttjänt crescendo: musiken startar mycket tyst men blir gradvis allt starkare samtidigt som allt flera instrument i orkestern börjar spela. Lilla trummans envisa rytm håller uppe rörelsen. 

Verkets styrka ligger i dess upprepningar. I något skede följer man, vare sig man vill det eller inte, med vad som sker i musiken med samma intensitet som med vilken man ser på en thriller. Boleros mest spektakulära ögonblick kommer alldeles i slutet då C-dur, som hela tiden varit huvudtonart, utan minsta förvarning ersätts med E-dur. 

Redan i början av sin karriär uppträdde violinist och dirigent Jan Söderblom (f. 1970) som solist med flera av de ledande orkestrarna. Han blev också känd för att spela i den av honom grundade Nya Helsingforskvartetten. Söderblom studerade orkesterdirigering på Sibelius-Akademin 1997–2001 under ledning av Leif Segerstam och Jorma Panula. För Helsingfors stadsorkesters publik har Söderblom blivit bekant som inte endast orkesterns första konsertmästare (2014–2025) utan även dirigent. Han dirigerade HSO förra gången i januari 2025.

Förutom inhemska orkestrar har Söderblom dirigerat bl.a. Scottish Chamber Orchestra, Leipzigs radios symfoniorkester, Danmarks radios kammarorkester och Norrköpings och Helsingborgs symfoniorkestrar. Han har arbetat som även operadirigent och bl.a. lett premiärerna av Thomas Jennefelts Sport & fritid (Sveriges kungliga opera, 2004) och Veli-Matti Puumalas Anna-Liisa (2008). Han ledde också den senare operans väl emottagna inspelning.

I början av 2006 gästade Söderblom Islands symfoniorkester då den framförde Kaija Saariahos trumpetkonsert Hush. Av andra färska uppträdanden kan nämnas konserter med Tapiola Sinfonietta och Sinfonia Lahti samt Prokofjevs Askungen på Finlands Nationalopera. Söderblom är konstnärlig ledare för Finländska kammarorkestern och Grankulla musikfestspel.

Sopran Emma Kajander (f. 1997) debuterade hösten 2024 på Finlands Nationalopera i huvudrollen i Andrew Lloyd Webbers musikal The Phantom of the Opera. Under pågående  säsong uppträder hon som Pamina i Stockholms kungliga operas uppsättning av Mozarts Trollflöjten. Under våren är hon solist i Jyväskyläs Sinfonias framförande av Händels Messias. Nästa sommar uppträder Kajander som solist på musikfestspelen i Bregenz där hon deltar i uruppförandet av Daníel Bjarnasons oratorium Passion of the Common Man samt framför Benjamin Brittens sångcykel Les Illuminations.

År 2025 vann Kajander första pris i Villmanstrands sångtävling. Året innan hade hon tilldelats andra pris i Kangasniemi sångtävling och Helsinki Lied-tävlingen. År 2023 fick hon första pris i den nordiska Havets röst-tävlingen. Hon har tilldelats Martti Talvela -stiftelsens pris.

Kajander inledde sina sångstudier år 2019 på Helsingfors konservatorium för Hanna-Leena Haapamäki. För tillfället studerar hon på Sibelius-Akademin under ledning av Outi Kähkönen. På Sibelius-Akademin har hon blivit undervisad av även pianist Tuula Hällström.  Kajander har fått sångundervisning av också bl.a. Irina Gavrilovici, Karita Mattila och Camilla Nylund. 

Principen att föra samman högklassiga musiker för en regelbunden orkesterverksamhet förblir livskraftig än idag. Under sina över 140 verksamhetsår har Helsingfors stadsorkester uruppfört majoriteten av Jean Sibelius symfoniska produktion under tonsättarens egen ledning. Orkestern fortsätter att framföra sin egen tids musik i form av beställningar av såväl internationella som inhemska tonsättare. 

Helsingfors stadsorkester består för närvarande av 102 musiker och når årligen över 110.000 lyssnare. Den har fått en viktig position som ett av Helsingfors-bornas kulturkapital. Stadsorkesterns arbete berör även dem som av orsak eller annan inte kan komma till konserterna i Musikhuset. Förutom att göra internationella turnéer uppträder orkestern i varierande sammansättningar runtom Helsingfors, erbjuder barn och ungdom möjlighet att uppträda, och når via sitt mångsidiga publikarbete olika specialgrupper. Orkestern har inviterat för tredje gången en hel åldersgrupp – alla i Helsingfors år 2020 födda barn – att bli orkesterns fadderbarn. I verksamheten får fadderbarnen med familj avnjuta musik i sju års tid. 

HKO Screen -sändningarna visas på internet och består av konserten samt intervjuer som ger bakgrundsinformation som för lyssnaren närmare det klingande musikverkets födelseprocess. 

Helsingfors stadsorkester konstnärligt ledarteam består av Jukka-Pekka Saraste, chefdirigent och konstnärlig ledare, Pekka Kuusisto, första gästdirigent och konstnärlig medledare, och Anna Thorvaldsdottir, residenstonsättare.